Om det var jobbigt igår…

….så är det förjävligt idag!!!
Jag kan faktiskt inte minnas när jag hade sån här träningsvärk sist….kanske 2008 när jag gick Bodypump utbildningen! Dom flesta som har kört ett Bodypump pass minns det med en extrem träningsvärk i benen. Gårdagens axel pass gör sig lite lätt påmind men smärtan i benen gör att allt annat inte gör så ont 😉

Vaknade tidigt och staplade ur sängen, fixade kaffe och kollade av jobb mailen medans jag klädde mig och sen haltade jag iväg. Efter bara ett par meter kändes det lite bättre i benen så jag knatade på i drygt en timme. En snabb frukost, lite jobb och sen tog jag och Irene oss ner till gymet.
Idag var det biceps och triceps på schemat. För en gång skull hade jag skrivit upp vad jag skulle göra!
Sagt och gjort; tre övningar biceps och fyra övningar triceps, däremellan lite mage på det. Helt ärligt – magträning….hate it. Jag är verkligen dålig på det och inte blir jag bättre heller för att jag smiter hela tiden. Men lite mage blev det iaf.

Hemma, nyduschad och fortsatte jobba när klockan fortfarande var morgon – det är den här starten på dagen jag alltid skulle vilja ha!
Samtidigt som det är rätt tråkigt att jobba i juli för att det är FÖR lugnt så är det skönt att ha möjligheten att jobba hemma, faktiskt hinna läsa en del av dom mängder informationsmail som kommer och känna att man har totalkontrol över mailboxen.

Idag blev jag bjuden på middag på Tobbes kök som ligger vid Beckomberga grindarna – för er som bor i Västerort och vill äta något annat än Pizza eller Thai  kan jag varmt rekommendera det stället! Trevlig personal, god mat och dryck utan att det för den delen blir ”lokala fyllehaket” av stället.
Kunde jag hålla dieten?
”Jag tar en Majskyckling med cesarsallad utan krutonger, ost, bacon och dressingen vid sidan av, mineralvatten blir bra till det” 🙂
Lite dressing kunde jag unna mig och uteslöt kvälls-nötterna – allting går om man vill! 

Mina barn är på semester med sin pappa på Rhodos den här veckan. Jag tycker det är jobbigt. Inte att dom är bortresta med sin pappa – absolut inte för det unnar jag dom alla tre. Tjejerna har dessutom alltid velat åka till Grekland så det gör det lite extra kul att han lyckades få tag på en resa dit.
Nej jag vet inte om jag kan sätta fingret riktigt på vad det är som gör att jag tycker det är så jobbigt nu. Kanske för att dom blivit så stora, såna självständiga individer och att jag inte längre är lika behövd som mamma. Eller behövd…prioriterad kanske?
Jag minns väl själv hur jag var när jag var 18 år, inte var det fredagsmys med mamma och pappa som stod överst på listan direkt. Men viss separationsångest är det nog ändå. Vart tog alla åren vägen? Dom blev stora så snabbt ….och nu låter jag precis som min mamma…så det är bäst att sluta med det här sentimentala tramset.

Jag är givetvis oerhört stolt över att  båda två är så omtänksamma och ansvarstagande som dom är! Jag känner glädje över att inte behöva oroa mig för att dom ska klara sig i framtiden, kunna stå på egna ben, att dom en dag kommer kunna flytta hemifrån till sin egna lägenhet  och starta sitt egna liv, att dom kommer hitta arbete och kunna försörja sig själva.
För det är inte självklart, inte alla har förmågan att ta sitt egna ansvar ens när dom närmar sig medelåldern utan kommer alltid förlita sig på att ”föräldrarna fixar”. Dom vuxna barn som tror dom lever i nån slags spegelbild av en dålig Harlekin roman, romantisk hårdrocks ballad  eller chic flick film – där ingen behöver arbeta, betala räkningar, laga mat och ta hand om ett skitigt hem utan allt löser sig med vackra leenden och lite romantik (och där alla är vältränade utan att behöva gå till ett gym och slita arslet av sig! hahahaha!) Nä allt bara sker…och alla bara ler ….
Visst ska föräldrar finnas till och stötta, det är svårt att bli vuxen, inte minst på det ekonomiska och praktiska planet,  men att låta sitt vuxna barn aldrig ta konsekvenserna av sitt upprepade oansvariga agerande njaaaa…..då har man nog ett vuxet barn boende hos sig också och man kommer tvingas vara småbarnsförälder åt ett vuxet barn. Hua… små barn små bekymmer – vuxna barn….gigantiska bekymmer!
Hmmm glider i från ämnet tror jag… dags att runda av.

Jag saknar mina tjejer kort och gott – vi har roligt tillsammans men det har dom även med sin pappa så nu ska jag sluta tramsa och se fram emot att träffa dom nästa vecka istället 🙂
Tjejerna Rhodos

 

 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *