Inspiratör eller sabotör?

collage_4En riktigt god morgon och skön prommis blev det med Anette i morse – dock utan hund, dom ville inte gå ut så tidigt. Har aldrig hört talas om morgontrötta hundar!

Det är så fantastiskt vackert nere vid Riddersvik! 8,2 km fick vi i hop – duktiga vi! Märks att fler var tillbaka efter semestern på cykeltrafiken.
Själv förlängde jag helgen och tog en dag extra ledigt-lyx!

Efter ”chokladbollsfrulle” var det dags för gymet. Måndag = ben.
Jag har bestämt mig för att testa DTP training i två veckors tid. Med det innebär lägre vikt och många fler repetitioner. Upplägget passar mig rätt bra tror jag som är van vid högrepsträning från Bodypumpen.
Sagt och gjort. Jag värmde upp med några djupa knäböj/front squats med 35 kg på stången och därefter så bänkade jag mig vid liggande benpressen. Optimisten langade på 80 kg och tyckte jag sänkt vikterna rejält.
Upplägget är 50, 40, 30, 20, 10, 10, 20, 30, 40 och 50 reps – total 300 reps.
Efter 25 reps med 80 kg så kved jag verkligen och kände att det var nog lite övermodigt så jag sänkte till 60 och körde det fram till sista 30 reps, så fick jag sänka till 40 kg och köra dom sista 90 på det. Tur att jag har så hög musik på i lurarna så jag inte hör mitt egna gubbstånkande!
Med skakande ben och helt sjöblöt av svett staplade jag ut och mosade insida lår med samma set-up. Jag LOVADE mig själv att stretcha efteråt, satt och tänkte på alla yoga pass jag ska gå på bla bla bla bla.
Jag kan lova alla kunder på WC Vällingby att nån yoga instruktör lär det inte bli av mig eftersom jag glömmer stretchen och har bråttom därifrån när jag är klar. Ok ok …. inte glömmer – nej jag medvetet skiter i det. Ok ok igen – jag har förbannat ont i kroppen och ångrar mig lika mycket varje gång jag lider av att jag är så stel.
Jag lovar inget men jag ska försöka – ska vi säga så? ok bra 🙂 Deal!

20130805_141504Jag hade bokat lunch med Beatrice och hennes lilla Ester idag så jag hann precis hem, dusch och få på mig ögonen (Miss Mascara !) så kom dom. Bea och jag känner varandra då hennes man och jag arbetat tillsammans och jag skulle nog säga att jag träffar henne mer än Reine idag.
Helt spontant så kom en annan Eszter, fd arbetskamrat, över så vi hade en helt underbar eftermiddag tillsammans. Jag skrev det häromdagen hur mycket jag uppskattar mina vänner, för att dom dels är spontana, tar tillfället i akt när det går och framförallt att alla är så härliga att det bara är att öppna dörren och kacklet är igång – ingen som har problem med social kompetens direkt.

IMG_20130805_232441Och med hänvisning till ruriken så är Eszter en riktig inspiratör. Jag beundrar henne så mycket för att hon satsade på sin  dröm, lämnade IT-branschen och sadlade om till fotograf. Det är en fröjd varje gång man ser hennes inlägg på hennes Facebooksida eller på hemsidan. Fotograf Eszter Simone –  en kreatör, otroligt duktig fotograf och såklart bilderna blir bra, hon har ett leende som smittar av sig ! Jag hoppas det inte dröjer så länge till innan vi ses.

En annan inspiratör som jag har haft några år nu är Sofie Lantto. Vem f-n är det kanske du tänker?
Hon är kvinnan som för mig  givit ordet träningsglädje ett ansikte – det finns banne mig inte en enda bild när hon sliter i någon form utan att hon ler. Hon är kvinnan som jobbar på tidningen  Fitness Lifestyle men det är inte för det hon är min inspiratör (även om jag är sjukt avis på det jobbet 😉  ) – nej hon kör Ironman och det är jag sjukt impad över. Och inför varje Ironman så tränar hon, bloggar om det och tar otroligt mycket fina bilder på Instagram.

IMG_20130805_221736För henne, som för mig, är det viktigt att HA ROLIGT- gör något som du tycker om så blir det inte ett måste eller tråkigt, det blir något du längtar efter att göra. Jag är övertygad om det jag läser men framförallt på bilderna att Sofie har roligt – vad tror ni?!
Det är min dröm att någon gång genomföra en Ironman och jag inser ju att det kommer inte hända genom att jag TITTAR på Sofies bilder – lika lite som att någon kommer att börja äta nyttigt genom att odla grönsaker och läsa kokböcker, man måste äta kaninfödan också 🙂
En sak i taget – jag kan ju börja med att leta en cykel, har hört att det underlättar med en sån manick när det kommer till Ironman 😉

Idag kom min stora tjej Frida hem till mig efter en vecka på Rhodos med pappa. Lillskrutten (16 år och säkert skitnöjd över att mamma kallar henne det!) stannar hos pappa ett par dagar till. Det är otroligt mysigt att få bara rå om en i taget 🙂 Frida ska dessutom iväg igen på onsdag – dags för sommarens andra rockfestival -Getaway i Gävle. Jag vill också, en hel del favoritband till mig kommer dit. Låt oss säga att förslaget att åka dit och bo hos faster Karin bara bemöttes med en blick… 😉

IMG-20130805-WA0001Men jag föreslog att vi skulle köra spinning med Marie idag så blev jag glatt överraskad att hon ville det 🙂 Bra där! Jag skulle en timme senare LÄTT kunna erkänna att det var en jävligt dum idé!
Mina ben var rätt slut….det kändes redan i uppvärmningen och en intensiv och överlycklig Marie satt på cykeln och manade på, försökte få oss (mig) i rätt mode. Min puls ville inte alls vara med mig och jag var seg. Men musiken och peppen funkade, innerst inne var jag glad att jag äntligen får chansen att träna för mina kollegor.  Jag kände att Inspiratören på instruktörscykeln fick igång mig lite smått, jag vred på, det gjorde ont och jag hör nåt om mjölksyratröskel.
Marie har en energi som aldrig tar slut, ibland tror jag hon har tagit uppåttjack eller nåt för att hon är så sprudlande hahaha , själv ville jag dö.
Men DÖ DÅ låtjävel!!!! Förbannade låtar att aldrig ta slut…jag sätter mig INTE innan hon säger att vi får …INTE … jag ville dö, mina ben kändes amputerade…vart var dom?!?!
Hör mitt namn, Marie ler och jag tror jag ler men jag orkar inte så mycket att få fram en väsning tillbaka (hmmm och inser att jag måste ju verkligen själv vara en riktigt pain in the ass som tvingar mina kunder att sjunga!!! )
Efteråt säger Marie att ”jag höll minen uppe”  – hmm hade jag en min ens?! Den enda minen jag kan minnas var att jag ville strypa henne vid ett tillfälle men då sa hon att det bara var två toppar kvar så då mjuknade lite grann 😉
Det var ett bra pass och jag pressade mig till det yttersta – TACK Marie för att du tjatade för nu efteråt känns det galet bra även om jag håller med Frida som säger ”aj min röv!”

Det är viktigt att man hittar sin inspiratör – någon som gör att man vill ta ett steg till, ta sig en nivå högre att man vill fortsätta och att man har roligt. Sen finns det såklart sabotörer också (tyvärr) dom som är bittra, som hankar på i samma spår och inte gör något åt sin situation, dom långsinta jävlarna…. dom brukar iofs bete sig så illa så det är självsanerande. 

Till sist slår jag ett slag för min coach – Helen som tog en 4:e plats i SM Athletic fitness i helgen. Min inspiratör som gör att jag vill ta mig en nivå högre, bygga lite till, satsa lite hårdare utan att för den delen bli en överbyggd liten tre-äpplen-hög figur som är lika bred om axlarna som jag är kort 😉
Tack fina Helen, för ditt engagemang, för att du tror på mig och för att du dagligen inspirerar mig!

Det får runda av dagens inlägg
Natti natti!

min coach

4 Responses to Inspiratör eller sabotör?

  1. Ulrica, stort stort tack – du gjorde min dag! Träningsinspiration är du för övrigt själv.

    Ps. Om man lyckats ta sig till Luciapokalen klarar man allt, det pannbenet man måste ha för det är inte att leka med … en Ironman är som en fika på stan i jämförelse … 

  2. WOOOW vad de orden värmde. Helt otroligt vad glad man blir när någon så målande ger en cred. Tack snälla snälla du.
    Och …..du är jävligt grym själv. Du gör precis samma sak med mig när du är där uppe. <3<3 Lycka till med din avgiftning nu.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *