Ulrica

En del kallar mig träningsnarkoman – jag menar att det är en livsstil

Men den här bloggen kommer handla om mycket mer än träning.
Jag får ofta höra att jag är en inspiratör till att ta tag i saker – att våga, testa och genomföra dom mål man sätter upp för sig själv. Det är bakgrunden till att jag skapat den här bloggen – Motivationsbloggen.
Jag är ingen inredningsarkitekt, snickare, PT, kock eller dietist på något sätt och kommer inte heller utge mig för att vara någon sådan heller.  Bloggen är skapad för att jag vill dela med mig av mina erfarenheter, tips och ideér (tokigheter ibland 🙂 ) med en förhoppning om att det inspirerar och motiverar någon att nå just sitt personliga mål och även för er att dela med er av era tips och ideér till mig!

Lite vad som driver mig och vart jag är idag .

Jag drivs av utmaningar och är galet målmedveten. När du läst klart den här sidan så kommer du förstå min målmedvetenhet.

Jag började träna på gym 1997 efter att jag fått min andra dotter. Började lite lätt med en dag i veckan, söndagar kl10.00, en aerobicklass med Helena. Det var lika kul som det var 1986 när jag tränade mycket aerobics på Norrviken Sol&Motion. Söndagar utökades till måndagar, onsdagar, torsdagar en och annan tisdag. Jag provade mer och mer klasser – allt var kul! Att bli instruktör var en dröm som jag aldrig trodde skulle bli sann. I år ”firar” jag 10 år som spinninginstruktör 🙂  Bodypump och Bodystep några år mindre. Efter ett par år behövdes en utmaning, jag stod still och motivationen försvann.

2007 bestämde jag mig för att springa Stockholm maraton. Det är en utmaning om något. Konditionen har jag men jag hatar verkligen att springa. Ut och löpträna själv?!! Aldrig i livet! Jag hade fått draghjälp av Agneta som sprang mycket. Hon fick mig att se löpningen ur en annan synvinkel och coachade mig bra inför en del olika lopp som vi sprungit tillsammans. Kommer aldrig glömma rundorna i Ursvik och hennes uppmuntrande ord ” det är KUL med backar!” – och det funkade bra!
Inför maran löptränades dock inte nämnvärt mycket om man jämför med vad man bör. Jag sprang Kungsholmen runt, en halvmara, några veckor innan. Trodde jag skulle dö.  När dagen för Maran kom var jag lite nervös men mest glad – det här skulle bli spännande! Vilket jippo -och jag är med i det här jippot!
Efter 3 mil, Söder Mälarstrand, kan jag säga att det kändes som allt annat än ett jippo – jag hade ont ÖVERALLT och hade bestämt för att jag skiter i det här nu. Mitt på Västerbron sitter flaggan för 33 km – har jag nu sprungit 33 km och det är 9 kvar så kan jag inte ge upp?! Det är inte ens tvåsiffrigt kvar! Kom igen. Det gick inte fort men det gick och jag tog mig i mål – möttes av mina underbara tjejer och föräldrarna som stod med varsin blomma. Tårarna rann av lycka – vilken känsla! JAG har tagit mig runt ett maraton. Det var just det som var målet – inte att placera mig bra, få en bra tid eller slå någon utan precis det – jag ska i mål och jag kom i mål!

Det tog en vecka och så hade jag anmält mig igen till nästa år. Det här året fick jag sällskap av Annacarin (Ace) . Och även om vi inte sprang hela loppet tillsammans så hade vi varandra innan och efter. Mina trogna supportrar mamma, pappa och farbror Stefan hejade fram oss på Stockholm stadion. Skjuts ända hem till dörren med ett stop och handla Thaimat. Trötta, ömma men glada åt vi take away direkt ur kartongerna och drack Pol Roger 🙂

Precis som året innan, det gick en vecka och så hade vi anmält oss igen – Stockholm maraton 2009. Fortfarande handlar det här inte om att bli bäst utan ATT genomföra det. Inte bara sitta och önska ”jag skulle vilja springa ett maraton” utan ”jag har sprungit ett maraton”!
En sommarkväll ringde Ace  – ”Du- dom har släppt restplatser till NYC marathon, har du lust att åka ?!”
Samma kväll faxades anmälningarna in – i november 2008 drog vi till NYC för årets andra mara! Jag skulle kunna skriva lääääänge och mycket om den resan –  jag får fortfarande gåshud när jag tänker tillbaka på den! Men för att ge er en hint så är det mer än dubbelt så många startande i NYC än Stockholm, över       40 000 startande, och närmare 1 miljon människor ute på gatorna som hejar på! Mina bästa supportrar i ur och skur  – mamma, pappa och farbror Stefan – hittade jag helt otroligt nog på 1Ave! Det var fantastiskt roligt för mig att dom ville och hade möjligheten att följa med och heja- bästa stödet!! Supporten är så himla viktig!! Väl i mål så blev det en snabb dusch och sen tunnelbanan till Time Square och möta upp mina familjen – två stora stark och en rejäl hamburgare – Life is good!

Så kom sommare 2009 och Stockholm maraton igen. Jag hade ingen motivation alls. Första varvet var ok men HELA andra varvet var förj*vligt! Det fanns ingenting som fick mig att ta mig framåt, det gick segt och framförallt det var SÅ tråkigt. Supporten har aldrig varit bättre än det här året men det kunde inte hjälpas – jag hade tråkigt! Löparglädjen försvann helt och hållet efter det. Jag grät när jag kom i mål, lovade dyrt och heligt aldrig mer ett maraton!!
 Ace sa i bilen ”det finns två saker jag aldrig ska göra om i  mitt liv ; det ena är att föda fler barn och det andra är att springa maraton”!
Bilden ljuger – vi var inte så här glada ! Om jag inte missminner mig helt så drack vi inte ens upp skumpan när vi kom hem….då är det illa!

Det här var lite av bakgrunden till min blogg – målmedvetenhet OCH att ha roligt! För är det inte roligt så finns det ingen drivkraft och det är drivkraften som tar mig framåt hela tiden.

Jag söker hela tiden nya utmaningar men om dom inte känns kul så hoppar jag av det direkt. Och ibland behöver man ta till hjälp eller hitta en inspiratör. Jag fick en knuff i ryggen att verkligen komma igång med min blogg av en tjej som föreläste på mitt arbete för ett par veckor sedan (utan att hon säkert inte vet riktigt hur mycket 🙂 ). Hon heter Sofie Lantto och hon satte ord på många av mina tankar jag har – gå gärna in på hennes sida och kika också www.lanttolife.se , föder lite idéer och tankar om kommande mål kanske… 🙂
Så inspirerande som den föreläsningen var för mig hoppas jag att jag kan vara via min blogg.

Mera om mina pågående utmaningar, hyss och mål hittar du i mina blogginlägg framöver.
Har du frågor, funderingar, tips eller bara vill ventilera något så maila mig!! ulricaw@gmail.com

 

10 Responses to Ulrica

  1. …fast jag HAR ju anmält mig till Sthlm Marathon 2012… och du, du är grym tjejen!!!
    PoK,
    Ace : )

    • motivationsbloggen.se

      Never say never again 😉
      Jag är din största maratonsupporter!! Får se om jag kan hålla mig ifrån… jag vet tre supportrar som skulle heja fram oss ….P&K

  2. Jag vet en fjärde supporter som också skulle hejja längs vägen!! Har ‘bara’ varit på plats och hejjat 50% av era maror, men i tankarna vid alla fyra lopp! Kram 🙂

    • motivationsbloggen.se

      I know sis!!! Det är få supportrar som cyklar runt halva Stockholm för att heja på flera ställen *love*

  3. Du har fler supportrar längs vägen, vi är många som har koll på dig och dina tider, var du paserar etc. Även om du inte ser oss.
    Janne ska springa jubileumsmaran nästa år.

    • motivationsbloggen.se

      Jaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaa Lotta!!!! Och vet du – det är just den mysiga träffen och snacket innan loppet med Janne, mötena längs med loppet och snacket efteråt som jag saknar mest med maratonloppen!!! Glömmer inte dom fina sms ni skickade till mig i NYC när jag gick i mål !!! <3

  4. Hej,

    Jag läser en kostutbildning nu och läste innan den till idrottskonsulent på Bosön. Anledningen till att jag skriver till dig är att jag ska skriva ett arbete om kostens samband till prestation och då valt inriktning på fitmess för att det ligger så långt från mitt tänk som
    Rugbyspelare. Är nyfiken och utav alla de bloggar jag läst så fastnade jag för din. Jag skulle vilja ställa lite frågor till dig och kanske få använda någon av bilderna på dig här från bloggen. Snälla maila till mig på maadelen@gmail.com om du kan tänka dig att hjälpa mig! Hälsn. Madelen

  5. Heja på ”moster”!
    Blev riktigt imponerad när jag hörde att du skulle springa maran första gången, stod och kollade på och letade efter dig men du svischade nog förbi utan att jag såg dig. 🙂

    Kramar!

    • motivationsbloggen.se

      Hej mitt kära gudbarn (kommer du alltid vara 😉 ) !
      hmm svischade är nog fel ord hahahaha! Snarare att du hann tröttna och gå hem innan jag kom imål 😉 Men nästa år – det blir nog ett löparår, ska du hänga på 🙂 ?!
      Stor kram till fina dig och Gott Nytt År!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *